onsdag 22 april 2009

Ett fall som berör

Jag har just läst ett av dom vidrigaste fallen på länge. Inför varje område får vi ett häfte med en rad rättsfall som vi ska läsa igenom. På skadeståndsrätten som vi just nu håller på med är det 22 stycken väl utvalda fall som ska hjälpa oss förstå hur just den här typen av juridik är uppbyggd och hjälpa oss lösa våra uppgifter. Ett rättsfall är för den som inte vet en dom från våra tre domstolar tingsrätt, hovrätt och slutligen Högsta Domstolen.
Den 23 oktober 1989 blev 17-åriga Sabina nertvingad på marken ute i skogen. Hon hade varit ute och ridit och där träffat på en bekant, Tomas. Tomas band hennes händer med sina skosnören och våldtog henne trots att hon försökte göra motstånd så gott hon kunde. Han har efter det bundit fast hennes händer och armar runt överkroppen och tagit stryptag på henne tills hon svimmade av och han trodde att hon dött. Därefter la han in henne i bagageutrymmet på sin bil och körde iväg till en scoutstuga. När Sabina visade små tecken på att hon fortfarande levde tog Tomas en plastpåse runt hennes huvud och slog henne sedan i huvudet med en yxa flera gånger. Sabina dog av slagen och Tomas dumpade henne sedan i en vik i närheten.

Vi läser som sagt många fall varje vecka och dom flesta handlar om väldigt hemska saker. Fruktansvärda olyckor, rå misshandel och planerade mord. På något sätt lär man sig att skärma av och sitter med markeringspennan i högsta hugg för att markera relevanta delar och uttalanden. Man ser inte personerna bakom texten utan bara bokstäver på ett papper. Ni känner säkert igen det hela. Varje dag matas vi i tidningar och på tv med att 17 personer dog idag igen i Irak och 25 i Gaza. Det har på något sorgligt sätt blivit en del av vardagen och samma sekund som inslaget går över till vädret försvinner det ur våra medvetanden. Men vissa saker fastnar. Alla har hört talas om mordet på lilla Engla, Caroline-fallet uppe i Kiruna och Arbåga-målet med dom mördade små barnen. Varför fastnar just dom här? Det hela borde ha en psykologisk förklaring. Om jag inte kommer ihåg helt galet från psykologilektionerna så spelar en rad olika faktorer in. Närheten till det inträffade och om det är barn inblandade gör att vi ofta tar till oss det på ett annat sätt. En vuxen man som dör någonstans i Afrika känns inte lika hemskt som om det är en liten flicka i grannstaden. Men ett liv är ju ändå ett liv?

Jag tror det här fallet påverkade mig till viss del eftersom tjejen var ute och red när det hände. Det hade kunnat varit jag för några år sedan. Nu drabbade det Sabina istället. Tomas dömdes till mord och Sabinas föräldrar och en lillasyster fick 25 000 kr var för "sveda och värk". Men Sabina kommer inte komma tillbaka och hennes familj och vänner kommer alltid vara påverkade av det som hände den där eftermiddagen. För oss är hon bara ett nummer. NJA 1993 s. 41.

2 kommentarer:

  1. Det kommer bli värre när vi sitter i domstolen och jobbar med fallen, kanske försvarar mördaren eller biträder målsäganden. Eller som åklagare, med ansvaret att bevisa att mördaren är skyldig "bortom all rimlig tvivel".

    Förutom de faktorer som du tog upp och som gör att vi minns ett mål så tror jag att nyhetsrapporteringen om målet är den viktigaste orsaken till att vi minns, om Engla bara hade fått en rubrik så hade du inte kommit ihåg det men nu var det förstasidesnyheten i flera veckor. Likaså de två andra. Ett dödsfall i Irak får aldrig den belysningen, ett mord på en vuxen människa får det sällan heller. Så upprepningen är nog den viktigaste orsaken till att vi minns, även om likheten med våra egna liv och närheten inte skall undervärderas.

    SvaraRadera
  2. Det är så jävla hemskt :(

    SvaraRadera